Nu är det så här det är och jag ångrar mig så djupt att jag inte tog den chansen jag hade, att få det jag egentligen ville ha. Jag var för blind för att se att det var dig jag ville ha. Varför tog jag inte den där jävla chansen. Jag behövde bara sägade där tre små orden som jag uppenbarligen var för feg för att säga. Om jag bara hade vågat. Men jag var så rädd att det inte få svaret tillbaka och att jag skulle bli sårad ännu en gång. Och det är det sista jag vill. Jag hade så svårt att fatta att det var mig du ville ha jag trodde att du bara "playade". Och nu när jag äntligen vet vad jag vill och vad du ville så är allting försent. Så nu står jag här ensam och ledsnare än någonsin. Men det är sånt man får ta. Det är nog det livet går ut på.
Älska , såra , glömma och förlåta.
Det svåraste är att glömma, men jag antar att det är tiden som får avgöra hur det här slutar.
 Du kommer iallfall alltid finnas i mitt hjärta. Du är den underbaraste människan på hela jorden.
Pussis